Bondsätter

Bondsätter är en av tre ensamgård i Nordvästra hörnet av Gällersta socken och den är äldre än de övriga Boängen och Guttersboda. Bondsätter nämns första gången i en skattelängd från år 1554 men kan naturligtvis vara betydligt äldre. Den äldsta innebyggaren var Nils (1562-1564) följd av häradsdomaren Olof Ingelsson (1574-ca 1622) vars måg Nils Olofsson (ca 1616-1633). Efter Nils Olofsson följer korpralen Anders Larsson som dör 1644, hur eller om han är släkt med föregångaren vet jag ej men efter 1644 delas Bondsätter i tre delar. Troligen delades gården mellan tre döttrar till Nils Olofsson, Gertrud gift med Per Börgesson, Karin gift med Lars Andersson och Ingrid gift med löjtnanten Erik Larsson.

Karin Nilsdotters och Lars Anderssons del ärvdes av deras måg ryttaren Daniel Larsson gift med Margareta Larsdotter. Daniel dör ca 1673 och gården övertas omkring 1681 av ryttaren Johan Bengtsson Wivallius, möjligen gift med Daniels änka Margareta Larsdotter. Johan säljer 1692 sin del av gården till de övriga två ägarna Per Börgesson och löjtnant Erik Larssons son befallningsmannen Lars Ersson Boman.

En katastrof inträffade i Bondsätter sommaren 1686 som beskrivs i Sköllersta häradsrätts protokoll från hösttinget 1686: ”Förekom jordägande Per Börgesson, befallningsman Lars Eriksson och Johan Bengtsson i Bondsätter, klageligen tillkännagivandes, huru såsom åtta dagar för olofsdagen 25 juli sistledne, av den gruvliga eld deras hus i man och ladugårdar med kreatur om nattetid häfteligen uti aska lagda äro. Domaren Sven Carlsson i Frommesta och nämndemannen Erik Persson i Ökna berättade, tre dagar efter denna högt beklagliga händelse, de i Bondsätter varit, där sett deras jämerliga tillstånd, Per Börgessons kreatur oxar, kor och annan boskap med husen av förstörda vore, havandes allenast en lada med hö med 18 sommarlass behållen. Befallningsman Lars Erikssons hus med allt inbärgat hö i aska lagd att intet var behållet mer än en stuga utom gården bygd. Sammaledes Johan Bengtsson inga hus behållna hade utan med hö och säd avbrända varandes och alla deras lösören … av elden förtärda.”

Efter branden och efter Johan Bengtssons försäljning av sin del byggdes Bondsätter upp på nytt i två delar om vardera 1/4 mantal. Den ena delen ägdes som ovan nämnts av befallningsmannen Erik Larsson Boman han blev sedermera kronolänsman i Kumla härad, han sålde dock gården 1696 till sin syster och måg Ingrid Ersdotter Boman och Lars Ersson Söderling. Lars Söderling var kronolänsman i Örebro härad och dog 1703 och sterbhuset bestod av många delägare och efter många turer såldes deras del i Bondsätter till munsterskrivaren Erik Sundbom.

Den andra fjärdedelen som ägdes av Gertrud och hennes man Per Börgesson övergick omkring 1696 till inspektoren och arrendatorn av Hjälmarsberg Nils Persson Boman. Han dog 1723 och vid arvskiftet efter honom 1728 fick döttrarna Hedvig och Anna Boman var sin åttondel. Hedvig var gift med korpral Sven Tosk och Anna med inspektoren Petter Forsberg, båda familjerna var bosatta på gården men båda sålde sina delar 1745 respektive 1744 till munsterskrivaren Erik Sundbom.

Detta innebar att Erik Sundbom blev ensam ägare till Bondsätter och att Bondsätter skulle förbli en odelad gård framgent.

Erik Sundbom efterträddes 1762 av sonen Lars Sundbom som också var munsterskrivare men han flyttade 1773 från Bondsätter och sålde troligen gården. Här följer 25 år där jag inte känner till ägandet, men eftersom Bondsätter var ett rusthåll och att rusthållaren ofta men inte alltid var ägare av rusthållet kan man få hjälp av generalmönsterrullorna som anger namnet på de olika rusthållarna. För Bondsätters del var år 1777 och år 1780 Karl Henrik Brantenberg rusthållare, år 1785 var kronofogden Anders Spångborg rusthållare och 1791 och 1795 var Borgmästaren i Örebro Johan Erik Bergström rusthållare. Nästa rusthållare var med all säkerhet ägare till Bondsätter, han hette Conrad von Kruus och var gift med Beata Magdalens Gadde. Conrad bodde på Bondsätter från början av 1800-talet fram till sin död 1825. Sterbhuset var skuldsatt och borgenärerna ägde redan gården. Gården övergick till borgaren direktör Johan Westerling i Örebro, han var en förmögen borgare som även ägde gården Guttersboda i Gällersta socken. Han stod dock hela tiden som skriven i Örebro. Direktör Westerling dog 1843 och i den bouppteckning som upprättades för den fasta och lösa egendomen som han ägde i Gällersta socken finns en detaljerad förteckning över inventarierna vid Bondsätter och Guttersboda. Bondsätter var möblerat så att man kunde vistas där men det var nog inget ställe där ägaren övernattade i onödan, där fanns inget sovrum. Jordbruket däremot verkar ha varit väl utvecklat bland annat fanns det 30 kor och 6 par oxar vid gården. Efter Johan Westerlings död såldes gårdarna Bondsätter och Guttersboda på auktion. Auktionen annonserades i Nerikes Allehanda och däri fanns följande beskrivning ”Bondsätter, bygdt för ståndspersoner, med wacker belägenhet och stor trädgård, innehållande enilgt charta 258 11/32 tunnland bördig jord, deraf omkring 170 tunnl. åker och äng, vinterföder omkring 50 nötkreatur och 2:ne hästar. Ett tröskwerk, som driwes med oxar, är i år uppfördt.”

Bröderna Olof och Johan Larsson från Helleby i Kils sn ropade in Bondsätter och flyttade dit 1844. Johan Larsson köpte 1852 den närbelägna gården Vittvång i Ånsta sn varvid han sålde sin del i Bondsätter till brodern Olof.